Återbruk för mig är ren kärlek. Tänk all tid som någon, kanske någons mormor eller farfar, lagt ner på att skapa alla dessa stickade tröjor, virkade dukar och grytlappar. Och sen all omsorg och historia som ligger bakom. Den vita spetsduken som virkades som bröllopspresent till dottern och den mosstickade tröjan som gavs till sonsonen på hans tioårsdag. Jag brukar ibland fantisera om vad dessa saker varit med om. Vilka som burit dem, vilka miljöer, städer och länder de befunnit sig i. Så hur kan vi slänga bort såna skatter? Jag kan det inte. Så min mission är att återföra dem från vindsförråd och källare in i vardagsrum och ut på stan. Att göra om den där tröjan farfar nästan nötte ut till en väska som systerdottern kan bära med stolthet på stan!

Väska gjord av en yllekofta Armband med texten: Jag älskar dig

Jag vet inte riktigt när det började

Kanske har jag alltid återbrukat. En tekartong blev säng åt leksakstrollen och gamla t-shirts fick bli täcken till Barbie. I sjuan hade jag en tillvalskurs i skolan som gick ut på att sy om gamla saker. Mammas vinröda täckkappa från sjuttiotalet blev en kort huvjacka med svarta muddar, revärer och pälskrage. Grymt! Och såå rätt 1987! Sedan har det fortsatt så. Min balklänning sydde jag och mamma av farmors gamla sammetsgardiner.

Kreativitetsrus

För ett par år sen blev jag arbetslös en längre period och efter någon månads deppande gav jag mig på lägenheten. Allt skulle bort! Sålde iväg nästan alla mina möbler och skaffade nygamla på loppis. Blev en sport att hitta så billigt som möjligt, en bokhylla för 75 kr, soffbord 150 kr och en skänk för 65 kr. Jag var så stolt! Så jag installerade mig i hobbyrummet i mitt hyreshus och ägnade många dammiga, klibbiga och lyckliga timmar åt att rusta upp ett helt bohag. Blev riktigt fint. Men så började det ju bli klart tillsist och jag behövde något annat att rikta min energi mot. I den vevan åkte jag på en kurs i frigörande målning på Väddö. Och där hände det grejer! Jag kan se ett tydligt före och efter. Jag släppte så mycket av mina mentala begränsningar där. Slutade försöka prestera något ”bra” och lät istället kreativiteten föra mig dit den ville. Resultatet slutade vara så viktigt. Det är själva vägen dit, själva skapandet som är det viktiga för mig nu. Jag törs slarva, göra ”fult” och ”fel”, och sedan dess har slutprodukterna jag skapar paradoxalt nog blivit mycket bättre och mer spännande än någonsin. De känns nästan som att de kommer genom mig, och inte från mig. Kreativiteten och lekfullheten får styra nu, inte det begränsande intellektet. Och det tackar jag för!

Mitt första träd på kursen Det sista trädet jag målade under kursen

Återskapa lekfullheten

Efter den kursen har min kreativitet exploderat. Visst hade jag idéer förut men nu finns det liksom inte någon hejd på dem. Jag kan tänka på en kompis lilla dotter och plötsligt finns den där, en klänning i brun- och vitrandig återanvänd trikå med applikationer i form av stora orangea prickar som står ut. Idén är både en bild och känsla på samma gång. Jag vet precis hur tyget känns att ta på, hur klänningen ser ut på och alla små detaljer som t ex en alldeles för stor röd knapp i nacken och att en av prickarna fungerar som ficka. Fascinerande! Jag kan verkligen inte förklara hur det går till. Men jag är ooo så tacksam för att jag har utvecklat den förmågan. Jag tror att alla kan utveckla sådana förmågor. Allt handlar egentligen om att våga. Våga öppna sig. Våga prova. Våga leka. Våga känna. Våga släppa fram. Och våga bryta mot regler och normer.

Örhängen gjorda av gardinstångsringar i trä, silvertråd och sötvattenspärlor Armband med nitar och svarta kantband, gjort av en spriteflaska i plast

Sjungande hjärtan

En viktig insikt jag behållit från kursen i frigörande målning är att inte skapa utifrån vad jag tror att andra ska tycka om. Jag gör det jag tycker om! Och om det ”bara” är jag som tycker om det så får det vara så. För jag tror inte att jag någonsin kan skapa skönhet om jag försöker anpassa och begränsa mig. Smaka förresten på ordet ”skönhet”. Det är inte någonting platt och ytligt, utan något som ska kännas skönt. Skönhet ska kännas i hela kroppen. Och i själen. Vill avsluta med ett citat från någon vis person jag inte kan namnet på:

”Gör inte för världen det du tror att världen behöver.
Gör det som får ditt hjärta att sjunga.
För det världen behöver är människor med hjärtan som sjunger.”

återbruk, recycle, recycle design, hantverk, egen design, ekologiska kläder, rena kläder, schyssta smycken, etiskt mode, ekologiskt mode, mode, konsthantverk, smycken, unika smycken, designersmycken, designer, hållbart mode, hållbar design, ecodesign, eco chic, ekologiska smycken, ecokonst, återbrukskonst, örhängen, armband, gör själv, designer, skapa, sy, reuse, gör om, do redo, do-redo, doredo, omskapa, gör egna smycken, sy egna kläder, vantar, väska, väskor, mode, ecomode, eko, eco

Annonser

Ett svar to “Kära återbruk”

  1. sinikka nilsson Says:

    Mycket fina saker du gör.Skulle vilja veta om du har gjort något av gamla nylonstrumpor?Har sett i mycket fina blommor gjorda av färgade nylonstrumpor och är intreserad om du kan sälja mönster eller beskrivning av detta.MVH/Sinikka.Tacksam för svar.Tackar på förhand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s