allmänt


Tack vare ERA röster så har den här bloggen gått vidare till final i tävlingen ”Sveriges bästa gröna bloggar”!!! TACK!! Mitt hjärta svämmar över av tacksamhet! =)

Så hjälp mig till en chans att vinna! Gå in och rösta på Oknytt – återbruk och omdesign. OBS! Du kan rösta en gång per dag fram till den21 mars! Och dessutom har du som röstar chans att vinna fina priser hos en Lagom dos grönt!

Klicka här för att komma till röstningen>>

StoOrt tack för Din röst!

Annonser

Jag har helt överraskande fått den stora äran av att bli nominerad i tävlingen ”Sveriges bästa gröna bloggar”! Nån/några av er mina kära läsare har nominerat mig. Tack så mycket!!! =) Ni gör mig så glad, stolt och peppad!

Kolla in sajten En lagom dos grönt som anordnar tävlingen och få tips om hur du lever lite grönare. Och om du gillar den här bloggen och tycker att den är ett bra exempel på lekfullt miljötänkande så gå gärna in och lägg en röst för min blogg Oknytt – återbruk och omdesign i kategorin Hem och inredning. Du kan rösta en gång per dag fram till den 7 mars.

Klicka här för att komma till röstningen>>

StoOrt tack för din röst!

Kram!

Tyger tyg2

Åhh! Är så peppad. Har varit på loppmarknadsturne i veckan. Fyndade en hel kasse full med underbara dukar, tyger och ett halsband för  60 kr! Så nu blir det till att sy väskor, börsar och säkert också något annat i helgen. Lycka! Loppisar är fantastiska.

moder

Funderar på det här med kreativitet och skapande… Varför vågar vissa så mycket och andra sitter bara på händerna och tror att de inte kan? Jag har själv vuxit upp med skapande och hantverk nära inpå. Min mamma är en mycket kreativ kvinna som ständigt har nya projekt på gång. Har följt med henne genom skapandemodets alla växlingar: från lampor i näver och blommor av nylonstrumpor (en åttiotalshöjdare =) ) till fusade glasfat och hela serviser i keramik. Pappa är också en gör-det-självare som byggt altaner (notera att det rör sig om betydligt fler än en. Detta trots att alla återfinns på mina föräldrars tomt, samt i sommarstugan =) ), renoverat köket och återanvänt den gamla köksinredningen till en keramikatelje till mamma.

Jag är väldigt tacksam för mina kreativa föräldrar. Är såå viktigt att förstå att man faktiskt kan göra saker själv, att det inte är så märkvärdigt. Jag har träffat många människor som är rädda för att skapa själva. De tror inte att de kan, eller att de inte är tillräckligt duktiga, så därför försöker de inte ens. Vissa anger faktiskt slöjden i skolan som en faktor som avskräckt dem från skapande och menar att den konstanta bedömningen och rätt-och-fel-tänkandet gett dem dåligt självförtroende och gjort att de tappat lusten att försöka. Det tycker jag är väldigt sorgligt. Jag tror verkligen att alla kan och främst att alla verkligen kan må bra av att skapa, oavsett om det är att lägga flera månader på ett gigantiskt lapptäcke eller att göra egna placeringskort till barnkalaset.

Mina föräldrars skapande har främst av allt hjälpt mig att våga testa. Och från alla dessa försök genom åren med enkla dockor av pinnar och gräs, små mödosamt tillklippta jackor åt leksakstrollen och mitt första randiga maglinne på slöjden i femman har jag byggt självförtroende och insikten att det faktiskt inte är så farligt att testa. Och inte att ”misslyckas” heller. Det är det som jag tror är det viktigaste att lära sig.

Trollskog i solsken

Är sol i dag! Inte så jättevarmt här i norr förvisso men vi går ju ändå stadigt mot SOMMAR. Längtar såå ut i skogen. Min sambo gjorde ett tappert försök häromdagen och gav sig ut men kom hem genomblöt och moloken för det var växlande snödrivor och vatten på stigarna skogen. Så man får vänta ett liitet tag till.. Men snart så.. Snart exploderar livet i grönskefröjd, blommor och inspiration! Och jag längtar =)

Mitt återbukshantverk skapar jag ju under namnet Oknytt. Oknytt är enligt Wikipedia ”en samlande benämning på små övernaturliga väsen i skandinavisk folktro. Deras karaktär växlar, men en viss illvilja och lust till rackartyg dominerar.” Skogen inspirerar mig mycket och jag får tröst av tanken på att det kanske kilar omkring små övernaturliga väsen där som skyddar skogen och livet från alla som vill förstöra. Förstår verkligen om dessa små väsen blir illvilliga och kanske saboterar skogsmaskiner, översvämmar vägar och på andra sätt försöker freda sin skog. Själv skapar jag ju istället för att sabotera men jag vill hjälpa till i dessa små varelsers kamp mot det kärlekslösa, avstängda och ovarsamma i vårt hysteriska slit-och-slängsamhälle. Så jag återbrukar så mycket jag kan istället för att slänga bort och köpa nytt. Jag vill också att mitt hantverk ska andas oknytt: solskensdränkt vårskog, lekfullhet, kärlek och en liten vätte som kikar fram bakom en stubbe.

Och till er lyckliga som bor lite mer söderut: ut i skogen och njut! Vem vet, det kanske är just i dag som du får skymta ett skogsrå.

Återbrukssmycken Gofika!

From torsdag den 2:a april kan du som befinner dig i Umeå köpa mina återbrukssmycken på Bokkafé Pilgatan. De finns där under april månad. Så kom förbi och fika och kolla in mina smycken samtidigt!

Bokkafé Pilgatan är ett fantastiskt ställe med bokhandel, mysigt café med ”hembakt” krav-/och rättvisemärkt fika, samt en liten butik med rättvisemärkta saker och hantverk. Dessutom anordnar de ofta författarbesök, föreläsningar, poesi- och musikaftnar mm. Caféet ligger på Pilgatan 14 Öst på stan i Umeå. Se på karta>>
Bokcafé Pilgatans hemsida>>

Bokcaféets öppettider är:

Ons-fredag  12-18
Lör-sön 12-16

Armband med broderade texten: Jag älskar dig

Återbruk är fantastiskt! Det kan föra vidare värme, minnen och kärlek från generation till generation. Det här armbandet var en gång en randig lammullströja som min pappa har haft. Den har varit med på  jobbet, värmt honom i soffan hemma och kännt min mammas mjuka händer när hon strykt honom över magen.

Allt det fina ville jag ta vara på, så jag valde ut de bästa bitarna och sydde ett armband med all kärlek och omsorg jag kunde uppbringa. Och nu har min pojkvän fått armbandet, som en påminnelse och en tröst för såna där dagar då man känner sig liten, ensam och rädd.

« Föregående sidaNästa sida »